Blev tömkörning igår. Det första som hände var såklart att han gapade som en dåre så fort jag bara styrde lite när jag skrittade fram. Så fick börja med att sätta om tömmarna så att dem var så stadiga som möjligt och satte om nosgrimman. Jag har en remontnosgrimma och innan har det inte varit några problem alls men nu passade det inte! Så den hamnade ovanför bettet och då gick han superbra. Sen blev han såklart dörädd för ingenting och hoppade nästan på mig. Undrar verkligen vad han blev rädd för, han är vanligtvis bara nyfiken och bryr sig inte ett dugg.

I början var han kort i steget, tryckte ihop sin hals och sökte inget som helst stöd i bettet. Så det blev en jäkla massa öppnor (som förövrigt gick så j*vla bra!) och sidoförflyttningar. Sen en liten trav som gick sjukt dåligt men sen var han superfin i skritten. Sög tag i bettet och gick perfekt i lod, duktig pojke!

Sen skrittade jag länge och tog en trav. Gick ganska okej men absolut inte lika bra som skritten. Så för att få igång hans bakben så att han satte under sig så körde jag en ökad trav. Och jäklar vilken trav det var!!! Han slängde fram benen, hade världens undertramp och gick bara ännu stadigare i form. Och fort som fan gick det, synd att jag inte är fit för fem öre för då skulle jag bara köra travökningar hela tiden.

I slutet var han så mjuk att jag bara behövde krama lite i ena tygeln för att han skulle göra en skänkelvikning. Ingen styrning, skänkel (pisk) eller säte. Bara en tygeln så att han ställde sig i sidan.

Är hur kul som helst att tömköra Fillen. Han är sjukt lättlärd och vill verkligen göra rätt och gör alltid sitt bästa. Ibland blir han för ivrig och gör tvärtemot vad jag säger, han gör själv fast åt andra hållet. Sötis :)