Det var verkligen jättelänge sen som jag red Filur! Har mest tömkört honom och sen så har det varit tävlingar och träningar hit och dit :/
Idag borstade jag i alla fall hårbollen och gud vad han fäller, blev en matta inne hos Trixie men ser i alla fall ingen skillnad. Kände mig rätt så trött på mitt tråkiga aschenträns så idag nytte jag till ett med pullnosgrimma och guldknölar? Vet inte hur jag ska beskriva det men stenar är det i alla fall inte. Supersöt blev han i alla fall :)
Eftersom jag är lång på Filur och inte väger 30 kilo längre så bestämde jag mig för att skritta fram genom att leda honom. Sen var det glashalt hela vägen, det räcker med att han behöver bära upp sig själv och inte mig med. Ramlade faktiskt en gång och höll på flera gånger. Tur att man kan hugga tag i Filur som står som berget på sina extremt lurviga ben :)
Jag började med att trava i ett sakta tempo eftersom jag inte ville att han skulle bli trött så fort. Sen ökade jag traven en bit och han lyckades faktiskt det utan att slå i bakhovarna. Jämt när han travar på för fort inte har riktigt koll på sina ben slår han i bakhovarna så att det smäller. Köpte ett par reflexboots men dem passade inte, var för tjocka. Men men så kan det vara, får sakta ner tempot helt enkelt.

Sen skrittade jag en bit och jobbade lite med formen. Han var verkligen stel och det gick väl så där :/ Sen körde jag lite halter, kollade så att han fortfarande lyssnar på skänkeln när jag backart och flyttade rumpan lite. han var superduktig. Eftersom jag har tränat honom så grymt mycket i bruks behöver jag bara dra bak skänklarna några millimeter och behöver knappt nudda honom. Så duktigt han är, lyssnade till och med på stoppet. Vissa hästar har en tendens att bara fortsätta backa, vilket även Luren gör ibland :)

Efter det travde jag en bit och satt ner sen fattade jag galopp innan nerförsbacken kom.
Sen kom den efterlängtade galoppbacken från Filurs sida men jag fick verkligen jobba för att han skulle hålla galoppen även på platten efter backen. Efter det red jag ut på vägen en liten bit, men gick åt andra hållet än vad vi brukar göra. Han var lite skeptiskt till en början när jag gick i diket och ville inte riktigt gå frammåt.
På hemvägen galopperade jag uppför båda backarna och sen på raksträckan. Lät honom sakta av när han ville men han fortsätta mycket längre än vad trodde att han skulle göra.
Tog även ett litet skutt över ett hinder eftersom dcet fortfarande var hård snö där och inte blankis. det uppskattades av oss båda kan jag tala om!

Efter att jag hade borstat hon satte pappa i två nya isbroddar eftersom han tappat några. Jag och syrran drack varmchoklad så när den svalnat lät jag honom smaka lite. Ha ha, och det gillade han inte! Höll på jättelänge med att guppa på huvudet. Så nu kallas han Chokladmonstret, även om han inte gillar det. Är nog det första som han verkligen inte tycker om, och han äter verkligen allt.