Allt är väldigt ihop mosat vid den här tiden när det gäller mina medryttarshettisar. Vet i alla fall att jag slutade på Camomille och det var nog vid den här tiden som jag började köra Andrea också.
Nirvana är i alla fall halvbror med Triss. Gillade Nirvana jättemycket eftersom han var snäll och pigg att rida och mycket lättare att ha att göra med än Andrea. Hon hade vid den här tiden börjat vägra att komma in från hagen.
Nirvana är i alla fall en riktigt snygg valack. Och inte ett sto som många tror x)

Nirvana var superkul att rida ut på eftersom han kunde galoppera när Nathalie travade framför med Filur (tyckte jag då). En gång när vi skulle rida ut ville jag gå först. Gick jättebra i början men sen skulle vi trava i en uppförsbacke. Och i kanten av vägen/stigen stod en trasig rockad. Nirvana gjorde värsta tvärvändningen så att jag ramlade av och höftbenet träffade rakt på kanten på en sockerbit... Det här hände även mig under en dressyrlektion då vi skulle galoppera snett igenom och jag var påväg åt ena hållet men han åt andra.

Det var på Nirvana som jag vann min första placering i en hopptävling. Jag blev verkligen jätteglad och minns forttfarande känslan.

En dressyrtävling gick inte alls bra. I galoppen bet han tag i bettet och bara drog mot grinden. Jag blev verkligen ledsen då och kände mig som en usel ryttare.
Tävlade även Nirvana i bruksridning utanför stallet på Hästa gård. Gick ju inte så bra. Han trippade runt på framridning, gnäggade världens mesigaste halvgnägg och under tävlingen kunde han inte alls backa eller stå stilla över huvud taget!

Nirvana slutade jag att sköta därför att jag ville tävla i bruks med en häst som det gick att tävla på och för att jag fick ta över Filuris efter Natgalie när hon började sköta Trixie.