Idag fick jag rida Mixie igen (tjohoo!). Tur var så märktes min snuva inte av alls! I början var hon lite segis men den här gången så släppte hon efter och sökte sig neret efter kanske 20 minuter. Stor skillnad då det tog mig förra gången 45 minuter! Hon var även mjukare och i slutet kom hon på själv direkt efter galoppen att söka sig neråt själv. Känns rätt bra då jag verkligen får rida och jobba med henne. I slutet kunde jag till och med åka några steg på henne. Ha ha, är rätt skönt att ibland få pausa själv också.

En grej som hon kör med är att när det är jobbigt så slår hon upp med huvudet och drar ut halsen. Eftersom hon tycker det är just jobbigt så gav jag henne längre tyglar ett par steg istället för att ta mer och driva. Det hjälper inte tycker jag och hon måste ju få pausa oxå!

Lyckades även själv att hitta balansen i sadeln idag. Satt sjukt mycket bakåt och kunde själv jobba mera rätt då. Så då var mitt sitts problem även fixat, dock bara när jag rider Mixie, hehe :)

Jobbigast av allt var att jag fick kramp hela tiden i vaderna! Kunde inte göra en galoppfattning då det högg i benet eller driva. Mixie har ingen supergalopp utan bryter av om man inte är med hela tiden. Och eftersom jag inte kunde röra mina ben gick galoppen inte så himla bra :/ Fick istället trava men det var helt okej eftersom jag kommer åt henne bättre där!


Mixie och Rebecka som rider