När jag tänker efter så har Filur och jag utvecklats sjukt mycket tillsammans under våra tre år. Det började med att han varje gång vi var ute i skogen försökte bli av med mig titt som tätt. Inget mig emot då jag fullkomligen älskar när hästen också har kul. Filuren gjorde det inte för att vara elak eller så utan han hade bara så jäkligt roligt och var världens bustroll :)

När jag började träna bruks inför SM 2009 så gick det bra kanske 1 av 20 gånger. Han gjorde inte alls som jag ville! Hoppade ur backningen innan jag ens hunnit tänka en halv sekund, plattan gick knappt att träffa och i vändrutan var antingen hela han eller massa hovar utanför. Många gånger ville jag bara ge upp eftersom jag blev så frustrerad och ledsen över att han inte ville. När vi skulle träna hoppning vägrade han och jag ramlade rakt in i hinderstödet... Då gav jag upp och gick ut i skogen. Man ska sluta när det går som bäst men även när noll saker fungerar.

Förr året gick det något bättre. Plattan fick vi till likaså hoppningen och vändrutan. Men backningen gick nästan lika dåligt den. Enda possetiva var att jag den här gången hann komma halvvägs i backningen innan han bestämde sig för att det var tråkigt och klev utanför sträcken. Fortfarande var jag frustrerad och höll mig till det vi kunde och som gick någelunda bra. Men visst hade vi våra ljusa stunder när det klickade och Fillen för en gångs skull lyssnade på mig! Vilken lycka det var :)

Träningen inför i år har dock bara gått bra. Någon gång har vi blivit utelsutna i backningen men så duktig min lilla Prins har varit! Nu tar vi oss igenom backningen utan problem. Han står helt stilla, dansar inte med sin rumpa utan tar försiktiga steg och nu kan jag stoppa honom mitt i när han är påväg någonstanns. Duktig liten ponny!
Plattan är vi kung på då han travar över och träffar den. Vändrutan går också bra och han är verkligen försiktig och kliver inte på det främre sträcket!

Har bara gått uppåt och det enda som behöver tränas på är att han ska bli stadigare och att jag inte pillar så mycket inför backningen och vändrutan. Bättre att bara rakrikta och låta honom trampa på än att fippla med ställningen och korrigera med skänklarna.

Proffs har Fillen nu blivit och vi förstår verkligen varandra :) Han vet vad jag menar i backningen och i vändrutan och jag själv har lärt mig att förstår honom.

Finns ingen finare än du <3