Jag tycker själv att en sjukt bra egenskap jag har när det gäller just hästar är hur jag reagerar. Av någon anledning blir jag inte ett dugg stressad om hästen helt plötsligt blir rädd/stressad för något och flyger iväg. Kan kanske bero på att det har hänt för många gånger nu? Om jag till exempel leder en häst och den blir rädd för ingenting bryr jag mig inte direkt. Det jag tänker just då är väl, hoppas att den inte drar omkull mig så att jag blir blöt. Men det är typ så. Filur han fastnade med benet en gång och fick lite panik då. Jag kunde inte direkt göra något eftersom han hoppade som en tok. Så han fick ta sig loss själv vilket bara tog några sekunder. Det skulle antagligen inte gått snabbare att få loss honom om jag ingripit och varit helt osamlad. Jag tycker att det då är bättre om ponnyn får ta sig loss själv. Och hästarna kommer ju för det mesta loss omgående om de nu fastnar i något. De är inte dumma direkt -.^

Sen hjälper det inte heller om ryttaren stressar upp sig för då kan hästen tro att det faktiskt finns något som är läskigt. Om det händer något och hästen springer iväg fokuserar jag alltid på att stanna hästen så snabbt som möjligt men på ett lugnt sätt så att den inte stressar upp sig ännu mera. När jag väl fått stopp på hästen så pratar jag lugnande, klappar lite och fortsätter sen. Men om hästen fortsätter att vara stissig så rider jag inte på utan får den att tänka på något annat och lugna ner sig. Brukar göra halt för då måste hästen fokusera på mig och får bara gå frammåt när jag ber om det. Bara för att en häst precis blev rädd innebär inte det att den plötsligt inte kan lyssna, får bestämma villkoren och göra precis vad den vill.