Carrotsticks, tror jag att det heter, är två pinnar. För att svänga ska man använda blicken, överkroppen, höften, skänkeln och sen fälla ner en pinne, öka energin i pinnen om hästen fortfarande inte svänger. Om inte ens det fungerar får man använda ena tygeln.

Direkt när jag fick mina pinnar så blev hon lite spänd och gick upp i varv. Sen så blev hon rädd för pinnarna när de klickade i varandra, sen för mina skänklar och sen för pinnarna igen. Det resulterade i att hon for iväg i galopp ut på den isiga delen av ridbanan, emellan Tzaar och Farika som de andra red. Jahapp, jag tog pinnarna i en hand och körde one race stop. Fungerade toppen och hon stannade då.

Sen fick jag inte rida med pinnarna längre. Woupsi :) Men det fungerade bra ändå och när det behövdes använde jag mina händer istället. Antingen lyssnade hon bra eller inte alls. Vi skulle gå slalom men hon blev väldigt flockbunden och lyssnade inte ett skit på mig. Så då fick de andra stå stilla och jävlar. Behövde bara titta dit jag ville gå och då svängde hon direkt. Så jag gjorde minislalom hela tiden för att inte gå på kornerna. Hon lyssnade så bra och reaktionen var direkt. Man måste ju bli lite stolt då :)

Sen travade jag på långa tyglar och då var hon avslappnad hela tiden. Jag bestämde farten och hon vilade på varje steg och var inte det minsta springig. Askönt och hon kändes väldigt tillfreds och hundra procent på min sida :] Det är den känslan man vill ha.